







Trots 40 års användande och nära 200 positiva
dubbelblinda studier (4) fortsätter lågeffekts- laser (LLLT - Low Level Laser
Therapy) att vara kontroversiell.
Detta återspeglas då och då i fackpressen, där det hävdas att "LLLT är och förblir en "placebobehandling"! Hur
kan det komma sig att en metod som har tusentals nöjda användare, är så väldokumenterad
i form av hundratals randomiserade, kontrollerade, positiva dubbelblinda studier och ett par tusen forskningsrapporter
på såväl cellkulturer, försöksdjur som människa, fortfarande är kontroversiell? Här är några orsaker:
-
Lasrar med mycket låg uteffekt
har sålts, där den faktiska uteffekten ibland bara var en bråkdel av
den som stod i broschyren.
-
En del "lasrar" var inga lasrar
utan innehöll bara lysdioder. Lysdioder (LED) har en biologisk effekt,
men i alla jämförande studier har LLLT visat sig vara effektivare.
-
Okunniga försäljare gav inget
eller ringa stöd i form av forskningsrapporter och kliniska anvisningar.
-
Oseriös marknadsföring var ett
problem speciellt under 80-tal och tidigt 90-tal. Detta har gjort att
LLLT framställts som något som "botar allt", vilket är fel.
-
En annan orsak är att kritiker gärna lyfter fram negativa artiklar som "bevis" på att metoden inte fungerar (2, 3). Detta är naturligtvis fel: Väljer man olämpliga doser eller andra parametrar så säger det ingenting om metoden i sig, bara att man inte ska göra just på det sättet (1).
Vill man ha bra resultat av LLLT måste man ha rätt
diagnos, ge en dos som ligger inom det terapeutiska intervallet, använda en
korrekt behandlingsteknik och ha en för indikationen lämplig laservåglängd.
Det är alltså inte bara att ta en laser, vilken som
helst, och lysa där problemet verkar sitta. Behovet av utbildning är stort.
Ytterligare en orsak till kontroversen är bristande kunskap vid utvärdering
av laserstudier.
Bjordal (5) har i sin avhandling fått fram helt andra resultat än tidigare
utvärderare genom att ha en bättre insikt om parametrarnas betydelse. Ett
exempel på hur en metaanalys kan gå till återfinns hos Beckerman (6), där
Basfords studie (7) får högst poäng av alla, men där dosen vid behandling
av tumartrit är 0.007 J, vilket är 100-300 gånger för
lågt! Allt är alltså välgjort utom själva behandlingen. Hos Hansen (8) har
psykosomatiska ansiktssmärtor behandlats och det är då ganska giver att placebo
och laser ger ungefär samma resultat. I en i Tyskland ofta citerad studie
av Seichert (9) behandlades ena armens epicondylit med GaAs-laser och den
andra med HeNe-laser. Den senare var menad som "placebo-behandling" medan
GaAs-lasergruppen skulle vara "verumgrupp".
Eftersom den divergenta GaAs-strålen hölls på ett avstånd av 10 cm blev dosen
0.26 J/cm2 i
"verumgruppen" och
0.13 J/cm2 i "placebo-gruppen".
Att ha en terapilaser som placebo-behandling i en laserstudie är befängt och
båda doserna var dessutom i underkant. Exemplen skulle kunna mångfaldigas.
Ännu en komplikation bör nämnas i detta sammanhang. Många av de studier som
publicerats inom området LLLT återfinns i nationella och regionala publikationer
(10). Detta medför att långt ifrån all väsentlig information kan erhållas genom
en enkel sökning på Medline. Av 105 positiva dubbelblinda studier i mitt bibliotek
har jag bara hittat 28 på Medline, genom att använda 10 olika sökord. Ämnet
är komplicerat och har här bara kunnat diskuteras i all korthet. Jag tror att
en saklig diskussion, byggd på klinisk erfarenhet och kompetent vetenskaplig
utvärdering, vore av värde både för terapeuter och patienter.
JAN TUNÉR
Leg. tandläkare
jan.tuner@swipnet.se
Tandläkare
Jan Tunér är förvånad över sjukvårdens misstro mot LLLT:
"Lågeffektslasern
- misbrukad, missförstådd"
[1]
Tuner J, Hode L (1998). It's all in the parameters: a critical analysis of some
wellknown negative studies on low?level?laser therapy. J Clin Laser Med Surg.
16 (5): 245-248.
Mera utförligt i: Are all the negative studies really negative? In: Low Level
Laser Therapy - clinical practice and scientific background (1999). Eds Tuner
J, Hode L. Pp 318-338. Prima Books, Sweden. ISBN 91-630-7616-0.
[2] Lundeberg T, Malm M. Low power HeNe laser treatment of venous leg ulcers.
Ann Plast Surg. 1991; 27: 537.
[3] Malm M, Lundeberg T Effect of low power gallium arsenide laser on healing
of venous ulcers. Scand J Plast Reconstr Hand Surg. 1991; 25: 249?251.
[4] 100 positive double blind studies - enough or too little? Laser Florence
99. Submitted Proc. SPIE.
[5] Bjordal JM, Greve G : "What may alter the conclusions of reviews ?" Physical
Therapy Reviews. 1998; 3: 121?132
[6] Beckerman H et al: The efficacy of laser therapy for musculoskeletal
and skin disorders: a criteria?based meta?analysis of randomized clinical trials.
Physical Therapy. 1992; 7 (72): 483
[7] Basford J R et al: Low?energy Helium Neon laser treatment of thumb osteoarthritis.
Arch Phys Med Rehab.1987; 68: 794-797.
[8] Hansen H, Thorøe U: Low power laser biostimulation of chronic orofacial
pain. A double?blind placebo controlled cross?over study in 40 patients. Pain.
1990; 43: 169.
[9] Seichert N et al: Wirkung einer Infrarot-Laser?Therapie bei weichteilrheumatischen
Beschwerden in Doppel?Blindversuch. Terapiwoche.
[10] Lögdberg?Andersson M et al. Low level laser therapy (LLLT) of tendonitis
and myofascial pains ? a randomized, doubleblind, controlled study. Laser Therapy.
1997; 2 (9): 79?86.
Referenser:
SLMS
Box 1031,
181 21 Lidingö
Sweden
|
|
|
Tel:
0707 288 233 (ordf.)
Fax: 08-767 27 06
Postgiro: 721 677-3
Org.nr: 813600-3574
|
Copyright ©
Svenska Lasemedicinska Sällskapet 1998-2001

Välkommen till vår nya debattsida. Här kommer vi då och då
lägga in det som har debatterats i press och andra medier.
Här bjuder vi på en artikel av
tandläkare Jan Tunér.
Laserterapi och vetenskap